Och när jag ändå gafflar på om säkerhet och kriminalitet. Sociologerna Bauman och Waquant skriver om hur fattigdom håller på att kriminaliseras i nyliberala (västerländska) stater. Statens agerande mot tex arbetslöshet är inte längre att skapa arbeten, utan att "klumpa ihop fattiga till problemområden" och sätta in ordningsmakten. All västerländsk politik tycks idag handla om säkerhet, från poliser på stan på lokal nivå till terrorlagstiftning på global nivå. Politiken drivs inte med ambition att inkludera människor ch radera ut fattigdom, utan tvärtom att stänga ute, att ringa in och isolera människor och områden. (SOU 2006:73 kap 4)
Kolla in en helt fantastisk serie av Sara Hansson
här!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Rädsla biter sig fast. Den instutionaliserade rädslan från aphartheidtiden, har den blivit en vana och fortsätter styra attityderna? I Sverige, liksom överallt annars verkar det som, är man ju orädd för de man pratat med en gång men vad som helst från smårädd till livrädd för alla andra. Med några ord förvandlas folk från monster till justa personer varje dag.
SvaraRaderaNär jag är på ett museum (t.ex.) nånstans i världen går jag ofta ifrån min väska 10 meter, men håller viss uppsikt på avstånd. Nästan alltid blir de jag är med oroliga. Två gånger (på 40 år) har den försvunnit. En gång i en bank, en gång i ett bibliotek. Båda gångerna av nitiska anställda. Då, innan jag upptäckte de nitiska, blev jag rädd!! Skitsak, men ändå.
Säkerhetstänkandet är att instutionalisera rädslan på nytt. Att skydda den och odla den. Rädslan väsen är att inte lita på någon.
Kram och tack för tänk.
Håkan